When your biggest disappointment is yourself

2013-08-01 04:41:31
"Our greatest weakness lies in giving up. The most certain way to succeed is always to try one more time." - Thomas A. Edison Vet att jag ligger efter med uppdateringarna, men har mått skit de senaste dagarna. Illamående, en sådan huvudvärk att man viker sig dubbelt o börjar gråta. Missade skolan igår och idag, gjorde bara testen o gick upp på rummet igen o la mig. Och allt jag kan tänka är: för i helvetes jävla helvete. Inte för att jag är sjuk. Inte för att jag inte gillar en enda av mina klasskamrater utan för att jag är så besviken på mig själv. Jag kan det här. Jag ÄLSKAR det här. Men ändå ligger jag här i den här förbannade sängen sjuk. Inte ens thaimedicin hjälper. Känner mig febrig. Men det kanske bara är hettan, eller så är huvudvärken ett resultat av feber o illamåendet ett resultat av huvudvärken? Fuck it. Sen ska jag banne mig försöka få i mig mat, åt inget igår o ska inte låta illamåendet vinna över mig och förkasta min dröm. Jag fick ju 87%- B, på min första prov när alla andra i mitt rum faila. Jag vet att jag satte provet igår. O dagens prov: mitt första misslyckande. Lät skiten vinna. Men imorrn. Då skiter jag fullständigt om jag så står o spyr över balkongen- jag SKA komma ikapp. Jag SKA kicka ass. "If you can dream it, you can do it!" -Walt Disney. Syns i morgondagen, expect some asswhooping. Kram /Thea

Murphy's Law

2013-07-28 15:13:00
"Anything that can go wrong, will wrong." - Murphy's Law. Nu sitter jag här, svettig och proppmätt i mitt delade rum i Patong, Thailand. Utanför hörs ljudet av bilar som kör alldeles för fort, taxi förare som försöker håva in turister och lura dem på pengar. Kvällen skiftar i olika färger, knallrosa, grönt och blått- neon ljusen från lamporna som nästan varenda bar här har. Mina nya rumskompisar heter Heidi och Jess. Heidi är från Finland och Jess från Brighton i England. De är ute nu, skulle ta en drink. De undrade om jag vill hänga med. Hjärnan säger jo, gå men resten av en skriker HELL NO på ett sätt som skulle gjort Queen Latifa stolt. Murphy's lag. The fucking story of my life. Trodde det hela gick bra först. Jag är ju flygrädd men klarade av det galant- blev inte ens rädd när vi lyfte. Men så var ju planet sent, det som SAS flög till Kastrup där jag skulle byta. Kom till Kastrup tio minuter innan mitt plan till Bangkok skulle lyfta- från andra sida flygplatsen. Sprang för glatta livet och såg väl ut som jag vet inte var när jag väl kom fram till min gate. Dränkt i äckelsvett och förkyld. Men de släppte ombord mig och mot Bangkok begav man sig. Resan var lång, jag kunde inte sova och ingen jävel verkar veta meningen med laktosfritt. Fick bara nudlar till mat, med lite paprika i. Och frukt. Men inget bröd. Inget fikabröd heller senare. För vi laktosintoleranta kan ju definitivt inte äta bröd. Eller äppelkaka. Så var man instängd vid fönstret med ett lovey-dovey par som inte kunde gå tio minuter innan de skulle ned med tungan i halsen på varandra. Fick dock egen tvskärm i sätet, en riktigt bra en så fick se på The Host, Olympus has fallen osv. När man sen väl kommer till Phuket efter sexton timmar på flyg och tre timmar på buss och tåg så har klappmongonen tappat bort ens väska. Ingen hårborste. Inget smink. Inget ombyte. Inga rena underkläder. Tar mig igenom allt, kommer äntligen fram till European bartender school och får reda på att det är tusen baht i deposition för rummet. Hade inte tillräckligt med pengar på kortet, skulle då flytta över men då- DÅ funkade inte telefonen. Eller internetet till datorerna på skolan. Murphy's lag. Till slut löste det sig iaf med pengarna. Man fick komma in på rummet och ta en dusch. Utan schampo. Utan balsam. Utan deo eller ens en hårborste. Utan varmvatten. Sen fick man dra på sig kläderna och gå ut och äta. Fried noodles with chicken och en iskall cola till det. Det är varmt här. En påtaglig värme som slickar sig mot kroppen och får en att låta som en pervers gammal gubbe när man andas. En värme som är kvav, men fortfarande underbar för att man är här nu. På ebs. I Thailand. Så nu sitter jag här, hemkommen från seven eleven där man handlat så man iaf kan duscha imorrn bitti. Frukosten är kl 8 och 9 börjar vi. Iaf med introduktionen. Ska bli skönt att äntligen somna. Jag var så glad, för jag var inte rädd för att flyga längre men sen kom livet och smällde en på käften med ett snett litet leende på läpparna. Glöm inte Murphy's lag. Kan det gå käpprakt åt helvete så kommer det göra det. Men nu får man hoppas på att det bara kan bli bättre. Hela staden badar i neonljus, högljudda försäljare och något jag inte riktigt kan sätta handen på än. Ses i morgondagen /Thea

I Dreamed a Dream

2013-06-29 20:29:05

" We are all in the gutter, but some of us are looking at the stars."
- Oscar Wilde

Letting go. Bara släppa alla tvivel, alla föreställningar om hur något kommer bli, hur det kan bli- är en sån befrielse.

Som om någon helt plötsligt gått fram till en när man knappt kan stå längre och lyft en stenbumling man burit med sig på axeln så länge att man glömt hur det var innan. Innan man var tung, and full of doubts.

Och så står man där, på ena knät, och tittar upp för första gången, o solen skiner på himlen, skingrar molnen och smeker ens kind. Som på något magiskt vänster för att säga; res dig. Res dig och se upp till solen och stjärnorna och se den- din dröm. Den finns där, allt du behöver göra är att sträcka ut handen och ta tillbaka den. Och aldrig låta någon få dig att glömma varför den är din.

Vi lever alla i en hård, realistisk och pessimistisk värld, men några av oss ser inte till den världen- några av oss ser till himlen.

Vi ser de olika nyanserna av en soluppgång, ser hur vacker världen är mitt i allt det hårda, mitt i hatet och svårigheterna och när vi blickar upp mot stjärnorna så ser vi alla våra drömmar, alla tänk om- alla möjligheter.

Ibland låter vi folk intala oss att det inte går, att det aldrig kommer hända. Vi glömmer bort, eller blickar bort och sen, sen- med tiden, dör drömmen.

Likt Tingerling och feérna, varje gång du överger en dröm, slutar tänka 'tänk om' så dör den.

Men jag, jag tror på min dröm. Om tjugoåtta dar så sitter jag på ett flygplan på väg mot min dröm.

I do belive in fairies.

Och drömmar, och kärlek och det vackra i världen de flesta missar.

Ses i morgondagen!

/Tea


When You Least Expect It

2013-06-23 19:09:24

"Just be honest and true to yourself. If your friends around you love you, they'll wish you the best and want only what's going to make you happy."
- Meagan Good.

De säger att starkast av allt är kärleken. Personligen känner jag att det som krävs mest styrka är inte att älska någon, utan att vara ärlig. För finns det någon svårare än att vara ärlig, än att blotta sig själv och riskera att bli förnedrad eller avvisad?

Jag har inte varit helt ärlig med vissa personer, vars åsikt har kommit att betyda jävligt mycket för mig, om vad jag ska göra i Thailand de fyra veckor som jag kommer vara där.

Ända sen jag bestämde mig för att åka så har jag velat fram och tillbaka om hur jag ska säga det-eller om jag ens ska säga något.

Bara tanken på att sätta mig ned, blotta mig och riskera att bli förödmjukad igen: att få min lilla dröm strimlad igen, ger mig halsbränna och en stor, tjock klump i magen.

Och så har det känts sedan februari då jag började fundera på att åka. Berättade ju för familjen och min bästa vän i slutet av april, give or take, och betalde för kalaset den 20 maj.

Sjukt när man tänker på det egentligen, hur mycket en enda sak kan förstöra för en. Hur någons åsikt kan få en att börja tveka över något man känt innan att fan: det här vill jag göra, skulle vara jävligt coolt.

Men sen så hände något magiskt. Något jag absolut inte hade trott, eller ens vågat hoppats på.

Men vi tar det från början.

Förra söndagen kom Richard hem, Richard som blivit som en storebror för en (vilket är skumt efter som man har haft sex) och vars åsikt har kommit att betyda en jäkla massa för en. Antar att jag ser upp till honom, som små systrar gör, inte för att jag tror att han är perfekt och utan fel, utan för att jag vet att han har fel, har gjort misstag men inte låter dem förstöra för honom. I alla fall, han kommer hem och säger;
Hänger du med till Tyskland?

Lite så där lagom random. Och jag svarar ja. För att hey! Kul! Dessutom drar han ju iväg för att jobba så man kommer inte få se honom på hela sommaren, sen åker jag till Thailand och vi har knappt umgåtts något de senaste två månaderna.

När? Frågar jag med ett leende, och tänker att det kommer vara om någon vecka eller så.

Men nu är det ju Richard vi pratar om, och den killen är inte planera typen utan är impulsivitet i dess renaste form, och på typiskt Richard sätt utbrister han- utan att ens blinka; Imorrn!

Needless to say, fick börja packa. Väl i Tyskland, och på båten, hade jag kul. Riktigt kul, var trevligt att umgås med honom som innan. Att bara prata om allt och ingen och skämta runt. Har saknat det.
Inte saknat att bli nypt hela tiden, men man för ta det goda med det onda i den här världen.

Så på kvällen sa han att han var orolig för hur jag ska klara mig i Thailand alldeles själv. Mamma, har du satt galler i huvudet på honom eller har jag fått en mamma no. 2?

Så vi börjar prata om vad jag egentligen ska göra där och efter en stund säger jag att jag ska lära mig blanda drinkar. Han utbrister; bartenderskola? Och jag nickar. Det där förbannade lilla tvivlet vaket och skrattandes för att nu ska jag minsann få se på drömkrossande.

Men han säger inget dumt. Säger inte att det är en dålig idé och att jag inte skulle passa utan tvärtom.

Att jag är ju bra på si, och kan lära mig det här och att han tycker det är en bra idé. Att jag ska tänka mer i banorna av att göra det för att ha kul, för det märks på en.

Och jag står där som en jävla idiot med världens jävla leende på läpparna som lyser upp hela ansiktet för att lilla Richard, lilla bartendern med 17 års erfarenhet- adopterade storebrorsan knackar skiten ur tvivlet och kastar det överbord.

Lustigt egentligen, hur folk kan komma att betyda så mycket för en att de kan make or breaka ens dröm.

När jag berättade för honom om senaste reaktionen, om den som fått mig tvivla var svaret från honom att typ fuck it.

Och det är banne mig ett av de bästa storebrors råden jag fått.

Fuck The Haters.

Nu ska jag sätta på en film, läsa lite Thailands bloggar och skina starkare än solen. 34 dagar kvar till paradiset!

Ses i morgondagen!

/Tea


In the pursuit of dreams

2013-06-06 21:38:57

"All our dreams can come true, if we have the courage to pursue them."
- Javier Gomez.

Jag visste inte riktigt vilket citat jag skulle använda till det här inlägget, eller ens vad jag skulle skriva om, och det finns så jävla många citat om drömmar, om att följa dem och vad de är att det är lite smått sjukt.

Sen frågade någon mig om jag skulle ut och resa när jag skrev på Facebook om att det började bli dags att masa mitt jävla arsle och fixa det där fördömda passet och när jag svarade vart och när så sa hon: så du åker nästa månad?

Jag höll på skratta ihjäl mig, vadå nästa månad? Jag åker i slutet av juli. Då slog det mig lite så där härligt. Ungefär som en bitchslap från någon bitch man inte känner på stan att shit! Det är juni.

Nästa månad. Nästa friggin månad så åker jag. Sätter mig på ett flyg- jag! Som är livrädd för att flyga ska sitta på ett plan i 15 timmar och 40 minuter. Jag! Ska åka ENSAM någonstans för första gången i mitt liv. Till ett annat land jag aldrig varit i innan. Och jag! Ska plugga till bartender!

Lilla jag!

Men det känns fortfarande overkligt. Som om det egentligen inte händer utan bara är något jag pratar om (en massa). Trots att jag lagt ut en sjuhelvetes jäkla massa pengar på utbildningen och flyget så känns det inte på riktigt.

Tror inte det kommer kännas verkligt ens när jag sitter på tåget till Stockholm. Eller på bussen till terminalen.

Tror inte verkligheten kommer komma med sitt bitchiga, arroganta lilla leende och handflatan flygandes förrän jag står där inne på flygplatsen lika förvirrad som en bimbo på ett Menza möte.

Och då.. Då bara: S L A P!

Holy shit!

Kan knappt tro att jag tog modet till mig att bestämma mig för att göra det här. Känns lite så där wow i magen.

Nu ska jag bara ta modet till mig att berätta för alla om det också och inte bara min familj (och så ni förstås). Men är enklare att prata med främlingar än de man bryr sig om. Men det är ett annat inlägg.

Nu ska jag försöka planera lite inför grillfesten man ska ha innan man hoppar iväg på flyget till paradiset.

Hoppas ni får en bra helg, o att ni tar modet till er att följa en dröm, hur stor eller liten den må vara.

"Give as much energy to your dreams as you do your fears."
- Unknown.

Syns i morgondagen!

/Tea


The thing about Happiness

2013-05-21 02:48:36

"Life's too short, so just fuck it and do what makes you happy"
- Unknown

Jag har ofta undrat vad vägen till lycka är, det har nog de flesta. Det är förmodligen en sån där djup fråga- som vad är meningen med livet eller vem fan åt de sista ostbågarna.

Har ingen jävel någonsin tänkt på att det kanske inte finns ett svar? Och då menar jag inte som i det finns inte något svar alls utan snarare i stil med;
Tänk om det är ett annorlunda svar för alla?

Personligen har jag börjat tänka mycket på vad svaret till hur jag ska göra/bete mig/tänka för att vara lyckligare själv är.

Vad jag tror det är? Precis som mitt lilla quote ovanför tror jag svaret ligger i att skita FULLSTÄNDIGT i vad andra tycker/tror osv och bara köra mitt eget race. Göra vad jag vill göra.

Vilket är enklare sagt än gjort.

Jag skulle gärna vilja gå upp till vissa personer (som jag respekterar och ser upp till) och säga att; hey! Det här är vad jag ska göra i Thailand- det här tycker jag verkar intressant och kul och jobbigt och hundrafemtio andra saker till och om du verkligen bryr dig om mig så sätter du på ditt bästa jäkla leende och stödjer mig.

Men jag är inte där än. Jag önskar jag hade ett starkt fuckface, och att jag vågade riskera att förlora vissa människor- speciellt när de beter sig som ego svin/bitches men när man ser upp till någon och värderar deras åsikt och har ett minst sagt "fragile" självförtroende så... så är det svårt.
Jävligt fucking svårt.

Det är bara det senaste året som jag börjat öppna upp mig mer, vågat mer. Vågat tagit för mig och skita i folks opinions. Växt, eller snarare utvecklas.
Blivit lite mer "slampig" också men det är en helt annan femma (och definitivt en HELT annan diskussion).

I alla fall, innan det här spårat bort för mycket: tvivlet bor kvar i mig. Det har byggt ett litet näst och går på regelbundna speed dates med mina rädslor vilket jag märkte idag när jag bokade och betalde för kursen.

Satt framför skärmen men kunde inte få upp modet att trycka på den där lilla fyrkanten, den där lilla rutan där det står continue. Fick lite hjälp av en av mina underbara tvivel ghostbusters och tryckte äntligen på den där rutan, andades ut och...

Kom till nästa ruta. Den där man trycket i att ja visst: jag betalar femton tusen för det där.

Livet är som den där motherfucker rutan. Man blir av med en och en ny dyker upp för att utmana en. Man måste uppbåda modet och fortsätta.

Put one foot in front of the other and keep walking. Keep going on strong.

Det är det enda sättet att komma vidare till där man ska vara. Till nästa ställe.
Sån jag clickade den där fucking rutan like a boss, tog ett djupt andetag och började tidsräkna på tåget+express bussen+incheckningen och flyget.

Imorrn kommer den där rutan vara min bitch. Den där hårda knuten i magen kommer vara ingenting. Inte märkvärdig alls.

Och kommer tvivlet igen och försöker någonting, vilket det kommer göra, det där fega kräket så öppnar jag bara smart från lillsyrran.

Smset med alla anledning till varför det här är en bra idé. Till varför jag ska åka, varför jag MÅSTE åka.

As follows, ifall det finns några därute i cyberrymden som behöver en kram, en klapp på axeln och ett uppmuntrande leende;

Varför min storasyster ska åka till Thailand:
1. It's a once in a lifetime opportunity. Vet du hur många som drömmer om detta men inte har råd?!
2. So what om du inte skulle få jobb efteråt! Du har iallafall varit med om en otrolig resa och fått uppleva en massa skojigheter i ett annat land! Som sagt, många andra har inte möjligheten till detta, du har det så TA DEN!
3. Du får både utbildning och nöje SAMTIDIGT!
4. Du skulle få betala samma summa för en solsemester UTAN att få utbildning!
5. Du har pengarna! Använd dom hellre till en resa och utbildning i Thailand än att fika i tråkiga Sverige..
6. Om du fegar ur nu kommer du ångra dig resten av livet. Bättre att ångra att något man gjorde inte blev exakt som man ville (men kanske en läxa lärd och något positivt minne iaf) än att ångra sig resten av livet för att man inte vågade..
7. Att åka på den här resan kommer förändra ditt liv och ditt sätt att se på dig själv. På ett positivt sätt. Ditt självförtroende kommer öka enormt, dels för att du vågade ge dig ut på okänt vatten, göra någonting som du aldrig gjort förut och dels för att du kommer träffa så awesome människor där borta som kommer få dig att inse att du är värd guld.
9. Fegar du ur kommer du inte bara ångra dig. Men du kommer sänka dig själv och ditt självförtroende. Varje gång du ger efter för rädsla blir du räddare nästa gång (Trust me on this one - I know!)
10. Tänk OM du får jobb när du kommer hem!
11. Tänk också om du får jobb där nere? Fan va fett!!
12. Du är värd detta!
13, 14, 15, 16, 17 m.m. Because I'm your sister and I say so!!!
(Which means you have to go!!!)

Tack kära du. Tack till dig och Daniel och Nina och Mamma och er alla.

Ord kan aldrig beskriva min kärlek till er.

Dreams are just challenges we haven't finished yet!

Ses i morgondagen!
/Tea


Hesitation, Tvivlet- vi känner den alla väl.

2013-05-05 14:47:00
"On the plains of hesitation lie the blackened bones of countless millions who at the dawn of victory lay down to rest, and resting died." 
- Adlai E. Stevenson.
 
Man känner när den kommer smygandes, det där äckliga lilla monstret- tvivlet. Man börjar tänka på hur mycket det kostar, på dumma saker som tänk om ingen gillar mig? Tänk om jag inte klarar av kursen? Om det inte är för mig? Och sen börjar man hitta massa ursäkter, som är legitima, men som man vet själv är ursäkter till varför man inte kan.
 
Jag o skola- har minst sagt aldrig gått ihop. Det är alltid samma femma. Nervositeten som är som fjärilar. De här fjärilarna är utrustade med rakblad som skär i en vid varje tvivel. Varje fråga. Tänk om jag misslyckas igen. Du skulle bli förvånad över hur bra jag är på det.
 
Men man måste hålla fast vid drömmen. Även om det känns som man håller fast i ett jäkla tåg som åker i 320 km/h. På utsidan. Naken. Skrikandes fast det blir så där, så där som det blir när när man åker bil fort med fönstret ner och luften sugs ur lungorna på en. 
 
Måste betala för kursen och för flygbiljetterna innan de blir dyrare. Men det där ihärdiga lilla monstret. Den där leendes jävla fittan sitter på axeln som en liten miniatyr djävul och viskar i örat på en.
 
Tänk om du misslyckas, failar på kursen? Tänk om du inte får något jobb efteråt? Hur ska du då betala hyran när du kommer tillbaka? Tänk om du kommer dit och inte passar in alls? Tänk hur mycket pengar det är du kommer lägga ut på det här. Vore det inte enklare att bara glömma bort Thailand, glömma bort kursen och använda pengarna till annat?
 
Gud, jag vill bara ha en boxningshandske och slå till den lilla skiten så helvetesskapet flyger till andra sidan jorden. Långt bort från mig och mina drömmar. För vad är väl en bal på slottet?
 
"Lets face it, everyone tries to be strong and act like nothing ever goes bad in their life, but in reality we all struggle and need help once in a while... It's okay to cry, laugh and ask for help because no one's perfect."
- Allison Leigh.
 
Så, this is me, asking for help. Eller snarare, ber om lilla systerystern ska ringa när hon läser det här och påminna mig om varför det här är en awesome ide. Påminna mig om alla plussen jag övertygat henne om och hjälpa mig slå till den där leende saken på axeln så man kan betala för kursen och flygbiljetterna innan slutet på veckan.
 
Fram tills dess blir det den här låten på repeat, Miley Cyrus or not, för texten är underbar.
 
 
Keep your dreams alive!
Ses i morgondagen
 
/Tea

Have Faith

2013-04-25 18:04:23
"Faith includes noticing the mess, the emptiness and discomfort and letting it be there until some light returns."
- Anne Lemott.
 
Så har gått några dagar sedan senast. Har kommit hem från Skåne där ena systern- hon som är en blogg wiz, bor med sin fästman och hans familj. Lucky sod som hittat sin prins Charming redan som tjugotvå åring. Dock är han ju skåning, så drar ned lite på scoreboarden. Ledsen alla skåningar där ute, men ni måste erkänna att ni är uddtottar* deluxe. Uddtottar: så udda att udda inte är ett tillräckligt udda ord för att beskriva personens uddhet.
 
I alla fall, nu sitter jag här i lilla Örebro och skriver på, helt emotionellt slut efter att ha spenderat hela dagen i bråk med Folksam, som lyckas schabbla bort mitt försäkringsbrev i original och bråkar bara för bråkandets skull. Jag kan riktigt se hur Thailand bara flyter längre och längre bort, vilket gör att jag känner mig alldeles trött och ledsen.
 
Men det fixar sig, all you need is love- eller tja, i detta fallet, faith. 
 
Förhoppningsvis kommer de imorrgon, eller början av nästa vecka och presto! fixat. Gud, känner redan nu medlidande för alla mina stackars vänner och min familj som kommer behöva stå ut med mig efteråt. Jag kommer vara en stor boll av nervositet, ängslan och entusiasm!
 
Sorry babes!
 
Men men, med fokus på nuet så ska man lista ut ett schema för att träffa alla som man inte träffat sedan man flyttade. Hela lördagen och söndagen är redan bokat, fredagen kommer förmodligen bli uppbokad av ens andra, kära söta lilla syster som nyss fyllt 18 ! 
 
Ena kompisen har något hon vill berätta, men trots min Nicke nyfiken på crack nyfikenhet så vägrar hon säga vad innan vi träffas på söndag så får på något sätt försöka stilla den fram tills dess. Gud, vad det kommer bli tjattrande när man träffar alla kompisar och man ska catcha upp! Nästan lika illa som det kommer bli när man ska prata efter hemkomsten från Thailand!
 
Tar tillbaka det jag sa innan- tycker mer synd om alla andra människor runt omkring som måste lyssna på oss!
 
Anyway, mamma min kommer snart och hämtar upp mig så ska vi åka och handla, så får höras mer senare.
Ha en bra dag alla där ute i cyberrymden.
 
Don't let the bastards get you down!
 
Ses i morgondagen!
 
/Tea
 
 

Wanderlust

2013-04-20 16:05:00
"Wanderlust; a desire to travel, to understand one's very existence." 
- Author unknown.
 
Så om du läser det här har jag goda nyheter: grattis, du kan läsa och borde tacka din tålmodiga svenska lärare. Och ännu bättre nyheter- min blogg funkar (tack systra mi) för tro mig, vi hade bekymmer som hette duga. Men här är vi nu- med min egen gjorda header, fucking gorgeous if you ask me. 
 
Carpe paradise bloggen gjordes av en enda anledning: dokumentation. I augusti ska jag gå på europeiska bartenderskolan i Phuket, Thailand. Det är en fyra veckors kurs i paradiset och jag tänker ta till vara på varje underbara, solfyllda, dag. Även om jag åker under regnperioden (regnar ändå mindre där under regn perioden än det gör i sverige under hösten) så kommer det vara, för att citera Askungen; 
 
Alldeles, alldeles underbart.

Och hårt som fan, om kommentarer från tidigare elever är något att gå på. Lära sig om hur saker görs, historien bakom t.ex rom, öl, whiskey osv och samtidigt lära sig x antal hundra drinkar, allt detta under fyra veckor- det kräver hårt arbete och ett genuint intresse. Men vet du vad, jag är fan i mig villig att göra't. För det kommer bli kul, jag kommer få träffa nya människor och få nya vänner, lära mig något kul, se mer av Thailand än de flesta turister. Äta fantastiskt god mat. 

Plussen överväger minusen i min bok.

Och innan du som läser får för dig att jag är någon rik bortskämd skitunge som får allt hon pekar på av sina föräldrar så kan du dra. Pengarna kommer från det sista av arvet efter min pappa. Det är mina sparpengar, och det är mitt val att lägga ut dem på det här. 
 
Är det ett misstag, så är det mitt misstag, leder det inte till något sedan så är det lugnt.
 
Hälften vågat, hälften vunnet. Det här är ett minne för livet, och de är ovärdeliga. 
 
Så den här bloggen kommer dokumentera mitt liv fram tills den 25 juli när jag åker, och mitt liv i Thailand under augusti. It's going to be good, bad and hell, even ugly. And it'll be fucking fanfucking tastic.
 
Cause life is what we make it.
 
Ses i morgondagen.
 
/Tea