The thing about Happiness

"Life's too short, so just fuck it and do what makes you happy"
- Unknown

Jag har ofta undrat vad vägen till lycka är, det har nog de flesta. Det är förmodligen en sån där djup fråga- som vad är meningen med livet eller vem fan åt de sista ostbågarna.

Har ingen jävel någonsin tänkt på att det kanske inte finns ett svar? Och då menar jag inte som i det finns inte något svar alls utan snarare i stil med;
Tänk om det är ett annorlunda svar för alla?

Personligen har jag börjat tänka mycket på vad svaret till hur jag ska göra/bete mig/tänka för att vara lyckligare själv är.

Vad jag tror det är? Precis som mitt lilla quote ovanför tror jag svaret ligger i att skita FULLSTÄNDIGT i vad andra tycker/tror osv och bara köra mitt eget race. Göra vad jag vill göra.

Vilket är enklare sagt än gjort.

Jag skulle gärna vilja gå upp till vissa personer (som jag respekterar och ser upp till) och säga att; hey! Det här är vad jag ska göra i Thailand- det här tycker jag verkar intressant och kul och jobbigt och hundrafemtio andra saker till och om du verkligen bryr dig om mig så sätter du på ditt bästa jäkla leende och stödjer mig.

Men jag är inte där än. Jag önskar jag hade ett starkt fuckface, och att jag vågade riskera att förlora vissa människor- speciellt när de beter sig som ego svin/bitches men när man ser upp till någon och värderar deras åsikt och har ett minst sagt "fragile" självförtroende så... så är det svårt.
Jävligt fucking svårt.

Det är bara det senaste året som jag börjat öppna upp mig mer, vågat mer. Vågat tagit för mig och skita i folks opinions. Växt, eller snarare utvecklas.
Blivit lite mer "slampig" också men det är en helt annan femma (och definitivt en HELT annan diskussion).

I alla fall, innan det här spårat bort för mycket: tvivlet bor kvar i mig. Det har byggt ett litet näst och går på regelbundna speed dates med mina rädslor vilket jag märkte idag när jag bokade och betalde för kursen.

Satt framför skärmen men kunde inte få upp modet att trycka på den där lilla fyrkanten, den där lilla rutan där det står continue. Fick lite hjälp av en av mina underbara tvivel ghostbusters och tryckte äntligen på den där rutan, andades ut och...

Kom till nästa ruta. Den där man trycket i att ja visst: jag betalar femton tusen för det där.

Livet är som den där motherfucker rutan. Man blir av med en och en ny dyker upp för att utmana en. Man måste uppbåda modet och fortsätta.

Put one foot in front of the other and keep walking. Keep going on strong.

Det är det enda sättet att komma vidare till där man ska vara. Till nästa ställe.
Sån jag clickade den där fucking rutan like a boss, tog ett djupt andetag och började tidsräkna på tåget+express bussen+incheckningen och flyget.

Imorrn kommer den där rutan vara min bitch. Den där hårda knuten i magen kommer vara ingenting. Inte märkvärdig alls.

Och kommer tvivlet igen och försöker någonting, vilket det kommer göra, det där fega kräket så öppnar jag bara smart från lillsyrran.

Smset med alla anledning till varför det här är en bra idé. Till varför jag ska åka, varför jag MÅSTE åka.

As follows, ifall det finns några därute i cyberrymden som behöver en kram, en klapp på axeln och ett uppmuntrande leende;

Varför min storasyster ska åka till Thailand:
1. It's a once in a lifetime opportunity. Vet du hur många som drömmer om detta men inte har råd?!
2. So what om du inte skulle få jobb efteråt! Du har iallafall varit med om en otrolig resa och fått uppleva en massa skojigheter i ett annat land! Som sagt, många andra har inte möjligheten till detta, du har det så TA DEN!
3. Du får både utbildning och nöje SAMTIDIGT!
4. Du skulle få betala samma summa för en solsemester UTAN att få utbildning!
5. Du har pengarna! Använd dom hellre till en resa och utbildning i Thailand än att fika i tråkiga Sverige..
6. Om du fegar ur nu kommer du ångra dig resten av livet. Bättre att ångra att något man gjorde inte blev exakt som man ville (men kanske en läxa lärd och något positivt minne iaf) än att ångra sig resten av livet för att man inte vågade..
7. Att åka på den här resan kommer förändra ditt liv och ditt sätt att se på dig själv. På ett positivt sätt. Ditt självförtroende kommer öka enormt, dels för att du vågade ge dig ut på okänt vatten, göra någonting som du aldrig gjort förut och dels för att du kommer träffa så awesome människor där borta som kommer få dig att inse att du är värd guld.
9. Fegar du ur kommer du inte bara ångra dig. Men du kommer sänka dig själv och ditt självförtroende. Varje gång du ger efter för rädsla blir du räddare nästa gång (Trust me on this one - I know!)
10. Tänk OM du får jobb när du kommer hem!
11. Tänk också om du får jobb där nere? Fan va fett!!
12. Du är värd detta!
13, 14, 15, 16, 17 m.m. Because I'm your sister and I say so!!!
(Which means you have to go!!!)

Tack kära du. Tack till dig och Daniel och Nina och Mamma och er alla.

Ord kan aldrig beskriva min kärlek till er.

Dreams are just challenges we haven't finished yet!

Ses i morgondagen!
/Tea


Hesitation, Tvivlet- vi känner den alla väl.

"On the plains of hesitation lie the blackened bones of countless millions who at the dawn of victory lay down to rest, and resting died." 
- Adlai E. Stevenson.
 
Man känner när den kommer smygandes, det där äckliga lilla monstret- tvivlet. Man börjar tänka på hur mycket det kostar, på dumma saker som tänk om ingen gillar mig? Tänk om jag inte klarar av kursen? Om det inte är för mig? Och sen börjar man hitta massa ursäkter, som är legitima, men som man vet själv är ursäkter till varför man inte kan.
 
Jag o skola- har minst sagt aldrig gått ihop. Det är alltid samma femma. Nervositeten som är som fjärilar. De här fjärilarna är utrustade med rakblad som skär i en vid varje tvivel. Varje fråga. Tänk om jag misslyckas igen. Du skulle bli förvånad över hur bra jag är på det.
 
Men man måste hålla fast vid drömmen. Även om det känns som man håller fast i ett jäkla tåg som åker i 320 km/h. På utsidan. Naken. Skrikandes fast det blir så där, så där som det blir när när man åker bil fort med fönstret ner och luften sugs ur lungorna på en. 
 
Måste betala för kursen och för flygbiljetterna innan de blir dyrare. Men det där ihärdiga lilla monstret. Den där leendes jävla fittan sitter på axeln som en liten miniatyr djävul och viskar i örat på en.
 
Tänk om du misslyckas, failar på kursen? Tänk om du inte får något jobb efteråt? Hur ska du då betala hyran när du kommer tillbaka? Tänk om du kommer dit och inte passar in alls? Tänk hur mycket pengar det är du kommer lägga ut på det här. Vore det inte enklare att bara glömma bort Thailand, glömma bort kursen och använda pengarna till annat?
 
Gud, jag vill bara ha en boxningshandske och slå till den lilla skiten så helvetesskapet flyger till andra sidan jorden. Långt bort från mig och mina drömmar. För vad är väl en bal på slottet?
 
"Lets face it, everyone tries to be strong and act like nothing ever goes bad in their life, but in reality we all struggle and need help once in a while... It's okay to cry, laugh and ask for help because no one's perfect."
- Allison Leigh.
 
Så, this is me, asking for help. Eller snarare, ber om lilla systerystern ska ringa när hon läser det här och påminna mig om varför det här är en awesome ide. Påminna mig om alla plussen jag övertygat henne om och hjälpa mig slå till den där leende saken på axeln så man kan betala för kursen och flygbiljetterna innan slutet på veckan.
 
Fram tills dess blir det den här låten på repeat, Miley Cyrus or not, för texten är underbar.
 
 
Keep your dreams alive!
Ses i morgondagen
 
/Tea