When your biggest disappointment is yourself
"Our greatest weakness lies in giving up. The most certain way to succeed is always to try one more time."
- Thomas A. Edison
Vet att jag ligger efter med uppdateringarna, men har mått skit de senaste dagarna. Illamående, en sådan huvudvärk att man viker sig dubbelt o börjar gråta. Missade skolan igår och idag, gjorde bara testen o gick upp på rummet igen o la mig.
Och allt jag kan tänka är: för i helvetes jävla helvete.
Inte för att jag är sjuk. Inte för att jag inte gillar en enda av mina klasskamrater utan för att jag är så besviken på mig själv.
Jag kan det här. Jag ÄLSKAR det här.
Men ändå ligger jag här i den här förbannade sängen sjuk. Inte ens thaimedicin hjälper.
Känner mig febrig. Men det kanske bara är hettan, eller så är huvudvärken ett resultat av feber o illamåendet ett resultat av huvudvärken?
Fuck it.
Sen ska jag banne mig försöka få i mig mat, åt inget igår o ska inte låta illamåendet vinna över mig och förkasta min dröm.
Jag fick ju 87%- B, på min första prov när alla andra i mitt rum faila. Jag vet att jag satte provet igår. O dagens prov: mitt första misslyckande. Lät skiten vinna.
Men imorrn. Då skiter jag fullständigt om jag så står o spyr över balkongen- jag SKA komma ikapp. Jag SKA kicka ass.
"If you can dream it, you can do it!"
-Walt Disney.
Syns i morgondagen, expect some asswhooping.
Kram
/Thea
Hesitation, Tvivlet- vi känner den alla väl.
"On the plains of hesitation lie the blackened bones of countless millions who at the dawn of victory lay down to rest, and resting died."
- Adlai E. Stevenson.
Man känner när den kommer smygandes, det där äckliga lilla monstret- tvivlet. Man börjar tänka på hur mycket det kostar, på dumma saker som tänk om ingen gillar mig? Tänk om jag inte klarar av kursen? Om det inte är för mig? Och sen börjar man hitta massa ursäkter, som är legitima, men som man vet själv är ursäkter till varför man inte kan.
Jag o skola- har minst sagt aldrig gått ihop. Det är alltid samma femma. Nervositeten som är som fjärilar. De här fjärilarna är utrustade med rakblad som skär i en vid varje tvivel. Varje fråga. Tänk om jag misslyckas igen. Du skulle bli förvånad över hur bra jag är på det.
Men man måste hålla fast vid drömmen. Även om det känns som man håller fast i ett jäkla tåg som åker i 320 km/h. På utsidan. Naken. Skrikandes fast det blir så där, så där som det blir när när man åker bil fort med fönstret ner och luften sugs ur lungorna på en.
Måste betala för kursen och för flygbiljetterna innan de blir dyrare. Men det där ihärdiga lilla monstret. Den där leendes jävla fittan sitter på axeln som en liten miniatyr djävul och viskar i örat på en.
Tänk om du misslyckas, failar på kursen? Tänk om du inte får något jobb efteråt? Hur ska du då betala hyran när du kommer tillbaka? Tänk om du kommer dit och inte passar in alls? Tänk hur mycket pengar det är du kommer lägga ut på det här. Vore det inte enklare att bara glömma bort Thailand, glömma bort kursen och använda pengarna till annat?
Gud, jag vill bara ha en boxningshandske och slå till den lilla skiten så helvetesskapet flyger till andra sidan jorden. Långt bort från mig och mina drömmar. För vad är väl en bal på slottet?
"Lets face it, everyone tries to be strong and act like nothing ever goes bad in their life, but in reality we all struggle and need help once in a while... It's okay to cry, laugh and ask for help because no one's perfect."
- Allison Leigh.
Så, this is me, asking for help. Eller snarare, ber om lilla systerystern ska ringa när hon läser det här och påminna mig om varför det här är en awesome ide. Påminna mig om alla plussen jag övertygat henne om och hjälpa mig slå till den där leende saken på axeln så man kan betala för kursen och flygbiljetterna innan slutet på veckan.
Fram tills dess blir det den här låten på repeat, Miley Cyrus or not, för texten är underbar.
Keep your dreams alive!
Ses i morgondagen
/Tea
Have Faith
"Faith includes noticing the mess, the emptiness and discomfort and letting it be there until some light returns."
- Anne Lemott.
Så har gått några dagar sedan senast. Har kommit hem från Skåne där ena systern- hon som är en blogg wiz, bor med sin fästman och hans familj. Lucky sod som hittat sin prins Charming redan som tjugotvå åring. Dock är han ju skåning, så drar ned lite på scoreboarden. Ledsen alla skåningar där ute, men ni måste erkänna att ni är uddtottar* deluxe. Uddtottar: så udda att udda inte är ett tillräckligt udda ord för att beskriva personens uddhet.
I alla fall, nu sitter jag här i lilla Örebro och skriver på, helt emotionellt slut efter att ha spenderat hela dagen i bråk med Folksam, som lyckas schabbla bort mitt försäkringsbrev i original och bråkar bara för bråkandets skull. Jag kan riktigt se hur Thailand bara flyter längre och längre bort, vilket gör att jag känner mig alldeles trött och ledsen.
Men det fixar sig, all you need is love- eller tja, i detta fallet, faith.
Förhoppningsvis kommer de imorrgon, eller början av nästa vecka och presto! fixat. Gud, känner redan nu medlidande för alla mina stackars vänner och min familj som kommer behöva stå ut med mig efteråt. Jag kommer vara en stor boll av nervositet, ängslan och entusiasm!
Sorry babes!
Men men, med fokus på nuet så ska man lista ut ett schema för att träffa alla som man inte träffat sedan man flyttade. Hela lördagen och söndagen är redan bokat, fredagen kommer förmodligen bli uppbokad av ens andra, kära söta lilla syster som nyss fyllt 18 !
Ena kompisen har något hon vill berätta, men trots min Nicke nyfiken på crack nyfikenhet så vägrar hon säga vad innan vi träffas på söndag så får på något sätt försöka stilla den fram tills dess. Gud, vad det kommer bli tjattrande när man träffar alla kompisar och man ska catcha upp! Nästan lika illa som det kommer bli när man ska prata efter hemkomsten från Thailand!
Tar tillbaka det jag sa innan- tycker mer synd om alla andra människor runt omkring som måste lyssna på oss!
Anyway, mamma min kommer snart och hämtar upp mig så ska vi åka och handla, så får höras mer senare.
Ha en bra dag alla där ute i cyberrymden.
Don't let the bastards get you down!
Ses i morgondagen!
/Tea
Wanderlust
"Wanderlust; a desire to travel, to understand one's very existence."
- Author unknown.
Så om du läser det här har jag goda nyheter: grattis, du kan läsa och borde tacka din tålmodiga svenska lärare. Och ännu bättre nyheter- min blogg funkar (tack systra mi) för tro mig, vi hade bekymmer som hette duga. Men här är vi nu- med min egen gjorda header, fucking gorgeous if you ask me.
Carpe paradise bloggen gjordes av en enda anledning: dokumentation. I augusti ska jag gå på europeiska bartenderskolan i Phuket, Thailand. Det är en fyra veckors kurs i paradiset och jag tänker ta till vara på varje underbara, solfyllda, dag. Även om jag åker under regnperioden (regnar ändå mindre där under regn perioden än det gör i sverige under hösten) så kommer det vara, för att citera Askungen;
Alldeles, alldeles underbart.
Och hårt som fan, om kommentarer från tidigare elever är något att gå på. Lära sig om hur saker görs, historien bakom t.ex rom, öl, whiskey osv och samtidigt lära sig x antal hundra drinkar, allt detta under fyra veckor- det kräver hårt arbete och ett genuint intresse. Men vet du vad, jag är fan i mig villig att göra't. För det kommer bli kul, jag kommer få träffa nya människor och få nya vänner, lära mig något kul, se mer av Thailand än de flesta turister. Äta fantastiskt god mat.
Plussen överväger minusen i min bok.
Och innan du som läser får för dig att jag är någon rik bortskämd skitunge som får allt hon pekar på av sina föräldrar så kan du dra. Pengarna kommer från det sista av arvet efter min pappa. Det är mina sparpengar, och det är mitt val att lägga ut dem på det här.
Är det ett misstag, så är det mitt misstag, leder det inte till något sedan så är det lugnt.
Hälften vågat, hälften vunnet. Det här är ett minne för livet, och de är ovärdeliga.
Så den här bloggen kommer dokumentera mitt liv fram tills den 25 juli när jag åker, och mitt liv i Thailand under augusti. It's going to be good, bad and hell, even ugly. And it'll be fucking fanfucking tastic.
Cause life is what we make it.
Ses i morgondagen.
/Tea
